tisdag 30 januari 2007

Denna dag som är idag

Ojojoj vilken trötthet som överföll mig helt plötsligt som en blixt från klar himmel. Idag är det mest spektakulära som skett att jag ätit rosa soppa tillagad av daniel. Lite suspekt men väldigt god. Den rosa färgen fick den av rödkål. Det är ju inte varje dag man äter rosa soppa.

Annars så har dagen flytit på som så många dagar gör. Jag har lärt mig mer om organiska molekyler. Dessa fantastiska föreningar som är livets byggstenar. Jag blir mer och mer fascinerad av hur mycket det finns att veta om dessa och hur fantastiskt det är att bara en liten vridning av molekylen ger den helt andra egenskaper än den hade innan. Imorgon ska jag på studiebesök till absolut vodka fabriken. Fantastiskt! Jag kan knappt bärga mig.

leve boggen!

andreas ska skriva i boggen, han gillar boggar!

måndag 29 januari 2007

Samma gamla vanliga

Det är svårt att tycka som relativist. Det finns så mycket ”å andra sidan”, ”fast om man tänker såhär”, ” från den här vinkeln”, "om man däremot", ”med min bakgrund” och så vidare. Det är svårt att vara enkelt fyndig med komplex, konstnärliga och akademiska. Och man kommer på något himla bra nu och då, man gör ju faktiskt det! Och plockar sönder, när man ska göra orden till meningar och så blir det ha-ha-ha-hackigt för det finns inte mycket slagkraft kvar i ens kloka tankar efter tjugo stycken ”å andra sidan”. Jag ville Å ANDRA SIDAN skriva något om det jag tänkte på; en förlupen tanke jag sträckte mig efter som kanske kunde få vara liten och stor bara i sin litenhet. Att jag önskar att folk skrev mer för allt är värt att ha på papper. Att man inte behöver uppleva himlastormar eller kritisera Foucault för att ha en anledning. Men det jag tänkte blev till grådassigt ingenting väldigt fort för jag fäller mig själv hela tiden med förbehåll, ursäkter och oregelbundenheter tills det inte alls är värt att skriva och så har jag ingenting längre att skriva för det var ju tvärtom som var tanken.

Försöker hitta det lilla igen, som var den enda viktiga poängen, undan från alla plocka-poäng-poänger.

Det lilla som i att jag tror att jag har hål i en tand men jag tänker borsta bort det. punkt!

Det lilla som i att när jag somnar nu på kvällarna i emmas säng under ett slitet ojämnt duntäcke + ett vanligt täcke för det är så kallt och drar från fönstret och jag ska upp så himla tidigt medan det fortfarande är mörkt, så tänker jag att jag ligger i en sån säng som maria bonnevie somnar i i filmen Jerusalem. 70 cm bred, 180 lång, en halmmadrass formad av tyngden från en kropp, stumma dunkuddar och vadmalstäcken och det är inte alls vad man tror ska få en att somna gott, man sätter förmodligen större tilltro till en 120 cm bred resårmadrass med fluffiga studsiga kuddar och täcken och lakan i bomullssatin. Men jag vet varför jag somnar gott där och varför jag sover gott i 70 centimetersbingarna på gratitude. åh.

Och nu har jag hittat ett leende igen som jag ska ta med mig dit, till sängs.

söndag 28 januari 2007

Helg ljuva helg

Igår vaknade jag tjugo i sju, trots att det var lördag, för att jag skulle skriva en tenta i kemi som jag egentligen inte behövde men eftersom jag är så ambitiös till min karaktär ändå skrev. Jag vandrade igenom ett sovande lund täckt av ett tunnt lager snö hela vägen upp till lth. Gryningen var slående vacker och staden likaså. I det nyvakna ljuset såg till och med husen uppe vid ideon vackra ut trots att de är bland de fulaste i lund. Himlen har ett speciellt djup under klara vinterdagar. Ljuset och dagen gjorde mig på väldigt gott humör och efter att ha avslutat min tenta vandrade jag leendes tillbaka till mina kvarter.

På kvällen vankades det "man tager vad andreas haver" middag hemma hos andreas. Det blev en härlig röra som faktiskt smakade som korvstroganoff utan att det alls hade varit vår intention. Det var en trevlig middag i goda vänners lag med ellen, joanna, elin, andreas och jag. Det får bli fler turer till malmö med vin middag och prat.

Idag har jag bakat lingongrottor och lagat en paj vilket gjort att jag kännt mig väldigt huslig. Städandet får vänta. För vet du just idag passar inte bra jag gör det helst en annan dag.

fredag 26 januari 2007

Litet blir stort

Jag älskar min handledare. Älskar är ett väldigt starkt ord, fick jag lära mig som femton av Magnus, styrmanselev ("...och använder man det för mycket förstår ingen när man verkligen menar det"). Så det kanske inte stämmer in riktigt. Det är kanske tillfället jag älskar. Eller min plötsliga framtidstro. Staffan, handledaren, har träffat mig i en sån där mörk situation då allt känns bajs och sagt att det jag försöker göra inte bara är genomförbart utan också bra och spännande!

Tänk, det är sånt man borde få höra varje dag. Vad man än gör. Tänk om någon kunde berömma en för att ta cykeln i stället för bussen, ta med sig mat till skolan eller inte röka idag heller. Ibland räcker det inte bara med sin egen motivation.

torsdag 25 januari 2007

Långfilen och jag

Hela kvällen igår ville jag skriva ett långt inlägg som hyllning till LÅNGFILEN. Igår var nämligen kvällen då jag upptäckte att långfil säljs i en affär nära mig och att jag aldrig mer under de närmsta månaderna kommer att vara hindrad från att äta det. Långfil alltså, denna underbara mejeriprodukt. Långfil, långfil. Med en konsistens någonstans emellan Jello och snor, en smak så mild och kittlande och en färg vitare än snö.


De har ändrat på förpackningen sen jag var liten. Flera gånger faktiskt. (Det är ju inte så att jag inte fått äta långfil sen jag bodde i Ångermanland, nej det har såklart inhandlats varje gång jag befunnit mig norröver) men det är okej ändå. Det är ju ändå samma. Samma som man kladdade med när man var liten, samma som jag och morfar åt i köket i lägenheten i Karlshamn, samma som jag letade efter i mejerihyllorna när jag bytte stad. För det är ju ett faktum att jag blev drabbad när man (någon, vem?) beslöt att inte längre erbjuda långfil till oss trängtande konsumenter i södra Sverige. Jag tror det var ungefär precis när flyttlasset gick från Härnösand till Ronneby retfullt nog. Men nu:

Långfilen och jag - äntligen tillsammans!

I Stockholm finns sannerligen mycket mat. Mina smaklökar uppvaktas ständigt. Kom och dela med mig! T.ex. the English shop som jag ska gå förbi nu på vägen hem. Salt and vinegar chips, jippie!

onsdag 24 januari 2007

Livet livet livet

Idag styrde jag min projektgrupp framåt med all kraft jag kunde uppbåda. Eller nej. Inte bara jag och inte riktigt så diktatoriskt som det låter. Men det krävs en ansenlig mängd energi för att dra igång arbetet och vad kan man göra annat än att peppa upp sig själv till max. Tänk att formen på ett arbete kan få det att bli så mycket tråkigare än det egentligen är och skulle ha varit under andra omständigheter.

Jag har även hunnit inmundiga en semla idag. En liten tjuvstart men det var jag värd. Den var dock rätt konstig med en klump mandelmassa i mitten och grädde bara runtomkring som en krans. En riktigt god semla kräver mer kärlek och omsorg än så i skapande processen.

Jag har börjat gå till skolan på morgonen istället för att cykla. Det ger verkligen mer tid till betraktandet av omgivningen. Denna morgon var det alldeles klart och kallt och vackert när jag gick genom professorstaden. Jag gillar husen där. Jag brukar föreställa mig hur människorna levde i dem för hundra år sedan. En familj i hus med plats för minst fyra familjer i vardera. Vad har de alla rummen till? Vad ska man fylla ett helt hus med? Jag skulle bjuda in alla er som jag älskar att bo med mig. Med undantag för ett rum som är reserverat för alla de bästa böckerna i världen.

Till var och en efter var och ens behov

Glöm nu för all del inte bort Bodil Malmsten! www.finistere.se

och om jag är sen nu så är det ert fel (can't take my eyes off off you och så vidare) men nu har jag i alla fall fattat att Parkour är det Stora år 2007

"[...] Parkour handlar om att ta kontrollen över denna situation, att alltid kunna ta sig framåt vilka hinder man än möter. Här möts idrotten med filosofin och blir ett. Parkour sträcker sig förbi det fysiska planet. Precis som när man utövar parkour stöter man även på hinder och problem i det vardagliga livet. Människan strävar efter att ta sig förbi dessa hinder vare sig det rör sig om en betongvägg eller en arbetsuppgift. Detta är nödvändigt för att kunna utvecklas som människa. Precis som i det vanliga livet så är det sällan som den lättaste vägen fram är den mest effektiva inom parkour"

Åh, som poesi. Kolla in www.le-parkour.se. Det finns workshops i Skåne också.

/er most beloved nybyggare

Nyfiken i huset

Lax i ugn, med fänkål, paprika och rosmarin. Kokt matvete och marinerade kikärter till. Min lunchlåda idag tisdagen den 24:e januari 2007. Utsökt. Ett rött äpple efteråt, nej två, de var ju så små och goda. Sådär vita och fasta i köttet ni vet, krispiga som vattenkastanj. Hörs det när jag tuggar? Det finns tre mikrovågsugnar i personalrummet på plan fyra, kaffe i termos, ekologiska teer och sjukt många fler koppar än glas och tallrikar. Någon skrattade åt det och sa att det var typiskt. Ganska gemytligt och allt är rent och ljust. Tjejen i receptionen är från ManPower. Vem kokar kaffet, tömmer diskmaskinen och min returpapperskorg? Har jag fel arbetstider för att någonsin få veta? Återkommer med besked.

Min ganska komplicerade telefon räknar allt verkar det som. Längd på samtal, antal röstmeddelanden (även avlyssnade) och antal samtal totalt. Varför?

Och HUR ska man bli av med alla sina tusentals visitkort? Ska man kasta dem från taket som flygblad eller hur gör folk egentligen för att bli av med dem? (Kanhända jag inte behöver gräma mig över det tredje veckan på jobbet)

Jag ska sluta vid 15.30 idag men hinner nog inte någon utställning, bara en vända på stan. Snö gör sig verkligen inte i storstadsmiljöer, det var vackert en väldigt kort stund innan bilarna började röra på sig. Tacka vet jag Albyberget!

tisdag 23 januari 2007

god only knows what i'd be without you

Idag har jag varit på Fittjas körskola. Kvinnan jag mötte där var otroligt serviceminded och jag log med alla tänderna hela tiden, så glad blev jag. Jag fick tre körlektioner, den första imorgon. Nu när jag anstränger mig och lägger tid och flera tusen kronor på det här så hoppas jag verkligen att det för med sig fördelar och inte bara sämre miljö/ekonomi.

I will allways be your soldier

Jag blev väldigt glad när jag fick invitationen från Lisa och det var fint att läsa era betraktelser käraste Lisa och Anne, nu ser jag fram emot fler betraktare med nya (och kanske gamla) betraktelser över det bästa livet. Här tror jag alla betraktelser kommer att kännas nära oavsett geografiska avstånd.

Det river och sliter i mig lite nu. Tankarna på att snart inte vara i Lund längre gör att jag ser på vardagen annorlunda. Tänker lixom på att jag går på Råbygatan, medveten om att jag går in på Konsum på ett helt annat sätt än när det bara är det naturligaste i världen eftersom det alltid har varit så och alltid kommer att vara så... 6 år. I det vackra vackra Lund, på Smålands Nation där fann jag de underbaraste människor man kan tänka sig. Åh... jag önskar så att ni alla och en var på något sätt förstår hur mycket ni betyder för mig. Att under så många år möta så mycket klokhet, omtanke och kärlek är det bästa och vackraste som hänt mig. Nu flyttar jag snart. Men alltid ska jag vara vid er sida eller som Marit skulle sagt; " I will allways be your soldier".

måndag 22 januari 2007

nya vyer


Utsikten från köksfönstret. Förutom det uppenbara; att det är nytt och det är Fittja så kan vi dessutom uttyda att:
  • det är inte mitt köksfönster
  • det finns vatten
  • det finns skog
  • det finns berg
  • det finns en (eller fyra faktiskt, enligt hemsidan) slalombacke!



Det här är huset jag jobbar i, Medborgarhuset. På trappen höll Anna Lindh sitt sista tal. Vid denna väderlek är trappan väldigt hal. Det händer en himla massa bra, inspirerande och spännande grejer i det här huset. Det finns simhall, gympasal, teater, bibliotek, Debaser, Sensus, Urix och andra fina grejer som jag kanske beskriver en dag.



Det här jobbar jag med.
Eller; det jobbade jag med ikväll.

Men nu är jag hemma (home is where i put my toothbrush) och jag ska duscha och sova, kanske läsa lite Blonde först, tänka kärleksfulla tankar om Anne och fortsätta skriva mitt evangelium men mest sova för imorgon ska jag göra en massa skojiga saker.

kärlek och kyssar

Vintervärld

Äntligen och helt plötsligt så kom den i alla fall vintern. Vitt vitt och kallt kallt. Människorna går ostadigt på sina ovana vinterben. Små mjuka flingor föll ner på mig när jag gick till skolan imorse och visst blir världen lite vackrare. Nu får vi se hur länge det håller i sig så kanske det blir en tur med pulka till st.hans backar i helgen. Släpp barnet i dig loss det är vinter!

Jag somnar ofta på lektionerna. Ska man ta det som ett tecken på att jag är uttråkad eller helt enkelt inte tillräckligt utvilad? Varje gång så tänker jag att jag kan sova lite på den kvarts långa rasten men då går det inte. Det är någonting med föreläsarnas konstanta prat som får ögonlocken att kännas tunga och huvudet att falla bakåt trots att jag verkligen kämpar med att hålla det uppe. Kaffe för två kronor ur automat blir lösningen. Tänk vad de drar in de där maskinerna för kaffe som inte är värt sitt namn. Men tacka vet jag espressochock. Den lilla muggen sockerlösning kombinerat med en gnutta koffein är det som håller mig vaken på långa föreläsningar i kalla salar.

söndag 21 januari 2007

Bökevik i Stockholm

jag har varit och träffat Soffan. Varje gång jag träffar Soffan lär jag mig mer om mig själv. Hon är en fantastisk tillgång och dessutom en lagom andel av det vad bökevik är; hemma, släkt, trygghet, barndom. Klok är hon också, klokare än de flesta hon omger sig med till vardags.

Betrakta utan att grubbla

Jag gick genom lund, från stationen och hem till daniel, och funderade på vad jag skulle skriva här. Betraktelser utan att grubbla och utan pretantioner. Under gårdagen betraktade jag leendes hejdåfesten för mangan hemma hos insulanders. Rummet vibrerade av nostalgi och kärlek i massor. Det kändes som att även jag varit delaktig i gemenskapen kring korpatvåan år innan jag kom till lund. Minnen som inte är mina egna men som kan kännas verkliga ändå.

Jag lämnade av elsa på stationen idag och sa att hon får komma tillbaka snart. Det pågår en närmast kollektiv övertalnings kampanj för att hon ska flytta hit och jag tror nog att hon inte är helt främmande för tanken. För vem kan egentligen motstå alla dessa vackra människor? På vägen från stationen gick jag igenom lundagård och mitt absoluta favoritträd i lund. Det är upplyst, bildligt och bokstavligt talat. Trädet måste ha stått där hur länge som helst.

nya delar av det bästa livet

Vi kan väl samla på det bästa livet? Om vi bara samlar, sparar och aldrig tömmer. Det blir oslagbara nostalgikapital för oss, nu och när vi är hundra och vi behöver aldrig mer när det är mörkt och kallt och långt till närmsta vän tvivla på det bästa livet. Livet, det bästa livet mina kära, alla stunder och platser vi kan dela!

Jag älskar Emma och Evas stora kök med bänkytor, matbord och frys i fullstorlek. Jag älskar att sitta på vänstersidan med ansiktet framåt när tunnelbanan glider in mot Fittja centrum. Som att flyga in på låg höjd och mjukt landa och med rätt musik i hörlurarna stämmer allt, särskilt nu när det är lite lagom snödisigt och halvmörkt. När jag rotat fram nyckelknippan gåendes de tjugo metrarna hemåt från t-stationen håller några tjejer redan upp dörren för mig. Jag har varit på mitt första styrelsemöte med FGF och entusiasmen kom smygande ju mer tiden led och väl hemma, måste jag skriva ner alla mina NYA tankar och läsa på om organisationerna och bara helt omfamna det bästa livet, det nya livet. Bla bla bla bla har så mycket ord.

Det har gått upp för mig; jag har haft sån jäkla flax på sistone. Det är nog knappt att jag förtjänar det. Ett drömjobb att söka, intervjuas för och få, en vän som öppnar sin superlägenhet, en välbehövlig flytt, tekniska lösningar som underlättar kommunikation och en i princip obegränsad framtid. Känner mig en aning nyfrälst.