Jag blir så trött på systemet jag tvingas använda.
Fick träffa en läkare för snart en månad sen efter att jag mått väldigt dålig under en period, och läkar'n kom fram till att felet på mig var att jag har panikattacker. Jag själv hade då svårt att förstå varför min kropp vill fly från något jag väldigt väl vet om att jag inte kan fly ifrån, och att min kropp väljer att ge mig ett ständigt illamående och att jag tror att jag ska dö gör inte saker bättre.
Men jag lyssnade på vad doktorn sa och jag skulle hem och fundera på kbt och samtidigt andas i kvadrat... och jag sitter fortfarande och gör samma sak... i snart 1,5 mån.
Jag sket i atarax, gick till pappas och köpte lugnande te istället, fick efter många dagars väntan äntligen tag på min läkare som skulle skriva remiss till psykolog som i sin tur ska avgöra om jag behöver det eller inte. Men vad händer om de inte tycker att det behövs? Kommer jag då behöva fortsätta att andas i kvadrat och ständigt vara orolig tills jag är utexaminerad och fått min första anställning?
Jag pratar rätt så ofta om det här hemma, mest på grund av mitt behov av att avdramatisera min situation samt förstå att jag verkligen inte är ensam med det här problemet. Det är nog därför jag också skriver detta inlägg tror jag, (+ att jag inte gillar skolan längre och försöker göra en massa annat). Men kanske egentligen för att jag fortfarande sitter här, utan någon förbättring på min hälsa och utan ett pip från vården, något som gör mig arg och mer stressad.