onsdag 24 februari 2010

Hanna Elise

Här på bloggen händer inte mycket, men jag har som inlett ett distansförhållande med en jag inte känner. Hon är långt bort och jag längtar. Hon heter Hanna Elise, är f.n 6 dagar gammal och vi delar 25% dna. Jävligt gullig right?

lördag 13 februari 2010

Läxa

Ungdomen

Kastas tio år tillbaka, om inte mer. Nyårsafton 2000-2001, året efter millennieskiftet slutades om jag minns det (påminn mig) med en session i Kristinas rum där vi, mina nyfunna vänner och jag, låg på rygg och lät ordet gå runt: Vad uppskattar jag hos dig? Vi hade träffats ett tag, på givna platser som korridorerna på Knut Hahnskolan och Bageriet, kanske under Kaisas köksfläkt eller på Glasbacken. Vi gillade varandra, visste det redan, men hade inte satt ord på det och behövde bekräftelsen även om ingen sa det rakt ut. Jag minns inga omdömen men allvaret, hur vi vägde våra ord och slöt kontrakten kring vår gemenskap. Minns jag rätt? Var det året då Frej välte julgranen eller har jag tappat begreppen?

Det jag minns är nykärleken och fint är väl det. Inte för att jag minns någons uttryck eller en blick jag sökte, men det var vi som gällde.

Februari 2010 och ingen av de är här, som jag planerade mitt liv med. Jag vet inte vad det var som brast men jag har fortfarande efterfester, delar min madrass med de som stannar över. Vi har haft en kväll med middag, vin och sen inflyttningsfest hos Rola. I hemmets hjärta köket finner jag mig själv där Sofie ställer frågan och vi går en runda, runt om och de vackra orden är många. Får höra så fina ord, de smickrar mig och jag svarar, inte för att jag måste men för att de är hoppingivande, trovärdiga och entusiastiska och jag vill säga det till dem.

För sex år sedan var jag också i Frankrike, en vår på ny ort och sviken av det som jag trott på, så vilsen. Man skulle kunna tro att Frankrike fyller upp men så är det inte, inte alls. Att åka ifrån har alltid varit förlust. Besvikelse som försöker kontra men som inte når halvvägs. Massa nytt som är fantastiskt men jag saknar ändå.

torsdag 11 februari 2010

jobb-bloggning

Hallå.

Jag är på jobbet och tjena vad trött jag är. Öppet kontorslandskap, ingenstans kan man smyga undan och liksom vila lite. Det finns dock jävligt bra saker med detta jobbet. 1. gratis frukt, äpplen, päron, bananer, idag också kiwi. 2. gratis te/kaffe/varm choklad. 3. skitbra kopieringsmaskin som hålar och häftar. Farligt nog såg jag idag att de säljer semlor i caféet, sugen blir man ju. Frukt gör det inte hela vägen ibland. Sen det där att jag får lära mig saker och att jag ibland känner mig lite kompetent, det är också bra. Ska nu sätta tänderna i Klimatrapport för Skåne, skriva ett underlag till politikerna. Tjänstemannamakt. Om 2 timmar får jag sova på tåget. Puss!

tisdag 9 februari 2010

Mardi gras

Det är helt enkelt bara en bra dag. Jag vet knappt varför. Men jag vaknade under ett underbart tjockt duntäcke med sidenlakan hos Linda. Jag drack kaffe i skolan. Jag tyckte om mina klasskamrater speciellt en som jag skrattade tillsammans med. Jag åt en god lunchmacka och jag satt sedan nästan hela eftermiddagen på IS och pluggade och det gick bra, jag var väldigt duktig idag, åh vad bra jag var! Naima, Linda och hennes trevliga kursare kikade förbi ibland och jag drack mer kaffe. Vid halv sex hämtade jag ut min rödsvarta, olycksförföljda numera lagade dator, som jag på något sätt fortfarande är olyckligt kär i. Nu brummar den här som en nallebjörn och ger mig ryggont. Imorgon är onsdag och vi ska tala om krigen i Indokina och Algeriet. Det rullar på.

lördag 6 februari 2010

torsdag 4 februari 2010

La France: Tu l'aimes ou tu la quittes

Jag har varit på många utflykter på sistone och tänker felaaktigt att jag skulle ha något spännande att redogöra för. Vi åker hyrd buss och har matsäck med oss. Har hunnit se många provencalska byar och åkt lite båt med blåst i håret. Tittar igenom alla mina foton, de flesta säger inte så värst mycket. Det finns inte så mycket överraskning i Provences byar, är det förmätet sagt? Det är gulligt och fint, små oregelbundna, sandfärgade hus och bleka plataner, trånga gränder, torgmarknader och bra väder. Har så många bilder med perfekt ljus, solkatter från saltkristaller. Men jag vill bara ha porträtt. Människor, inte naturupplevelser. Jag blir irriterad när folk romantiserar kring det de ser här, när de inte fattar prislapparna, städmanin och vill undvika vissa kvarter i Marseille. Som om Frankrike skulle vara fint på något sätt.

Meriel
Sofie

Ruben m.fl.
Vårtecken
platanrot och gympaskofot
Sofie med quinoasallad

ps. Rubriken är ett Sarkozycitat "Frankrike, antingen älskar du det eller så lämnar du det". En man som blev dömd för illojalt beteende sen han tittat in i en övervakningskamera på Gare St Charles i Marseille och sagt "Sarkozy, je te vois" ("Sarkozy, jag ser dig") kunde tyvärr inte utvisas då han redan var fransk medborgare. Tant pis, Sarko,

La Chandeleur

Jag är ju som ni kanske vet inte så himla förtjust i pannkakor och sånt där men i går var det crepes-dagen och jag råkade befinna mig på en creperia ute vid stranden i Marseille och då blev det en crepe med caramel au beurre salé och den var så jäkla god faktiskt. Tjejerna på bilden är Agnes och Jenny (som bott på Korpa en gång i tiden).

onsdag 3 februari 2010

Hemma

Jag var ensam hemma i helgen. Jag trodde att jag skulle tycka det var jobbigt men det var det inte. Jag var lugn.





Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om andra normer vi sysslar med. Mer om att vi måste göra våra val och tycken legitima för oss själva och för andra. Jag vet ju att jag sysslar med det hela tiden. När jag köper dyra saker och tänker att det är kvalitet. Men vissa saker vet jag inte hur jag ska göra mig av med. Det som mia pratar om att problemet är när man måste representera en massa saker som inte hör ihop med mig men som buntas ihop till samma paket. Nu går bussen snart och jag ska på den. Jag måste tänka mer. Skriva mer kanske. Fundera mer.

måndag 1 februari 2010

Dagens iakttagelser.

Hallå. Idag har jag börjat min praktik. Jag hade tänkt lägga upp en bild på det vackra huset jag jobbar i, skånehuset i Kristianstad. Det ser ut som sparta ungefär, med tanke på le Corbusier och hur det där med estetiken liksom bara gick fel sen... Det verkar vara ett bra jobb, de var väldigt snälla alla. De verkar tro att jag är kompetent, en av mina första uppgifter är att skriva brev till miljöministern. Jag har inte så mycket till övers för miljöministern, Andreas Carlgren, men det ska jag inte skriva något om. På Region Skåne jobbar många unga smarta söta tjejer som jag vill bli kompis med och alla är anställda på 1 år och 11 månader så de inte ska få fast anställning. Yes, that was the point of LAS. På vägen hem svängde jag inom Malmborgs för några fler sköna vardagsiakttagelser. Prins Carl Philip har skaffat en tjej som får Silvia att sätta morgonkaffet i vrångstrupen läste jag. Alltså ursäkta är inte han typ 30? Kanske dags att klippa navelsträngen, eller skaffa sugrör till hennes majestät. Det sa jag såklart inte högt. En studentkille som står framför mig köper dallriga rosa kycklingfiléer och jag tänker fråga honom om han verkligen ska äta det där. Men jag hejdar mig. En kvinna går med två små barn i overaller och den ena skriker helt galet, hennes mage putar långt ut och jag vill fråga om det verkligen vara en bra idé, eller i vart fall visa henne vart kondomerna finns. Men jag säger ingenting. Ingenting säger jag. Man vill ju inte göra någon ledsen. Eller vara en besvärlig jävel. Helldre en som verkar kompetent.