måndag 30 mars 2009

Livsmålen

Jobba lite på livsmålen:
  • inte vara stressad
  • inte ha ångest
  • ha roligt

Inte låta uppsatsen stressa mig för jag gör det i min takt och min takt duger och det kommer bli klart men i en annan ordning än schemat. Det kommer oundvikligen bli bra, jo, så är det.
Jag ska sitta minst lika många timmar på kondis som i datasalen. OK?

Allt vi pratade om häromdagen på Ambrosia var fantastiska saker. Sommaren 2009: underbar.
Våren är svårare. Tre saker man kan göra:
  • gå på kondis
  • åka till berlin
  • gå på måndagsfest hos pelle

onsdag 25 mars 2009

Hata konsten

När jag satt i bilen på väg hem från Kalmar för några veckor sedan så tänkte jag att jag skulle skriva om KONSTEN. Det stannade där förstås och allt annat blev lite mer intressant att tänka på. Så tömde jag nu minneskortet på min mobil och trillade över bilder som påminde mig om vad jag tänkte och här är det:

Grundstommen är att KONSTEN som fenomen irriterat och provocerat mig. Ganska egalt vilken genre, epok eller grad av sensation vi talar om och så har det varit relativt länge. Inte ens musiken har lätt och ledigt kunnat hävda sitt existensberättigande för mig ibland. Jag stör mig på att konsten anses vara viktig och att den anses vara svår, att man bör förstå den och känna den. Jag har inte gjort det, känt den, jag har velat slippa den, jag har inte tyckt att den varit viktig. Typ. Om vi förenklar lite.

Så, vinter 2009, en dag åker vi till Dunkers i Helsingborg och jag kommer på mig själv med att relatera till det jag ser, det startas ett (personligt, men såklart kan vi också kalla det pretentiöst) samtal i mig om varande och ickevarande och det är ett vanligt samtal men det triggas av vad jag ser och dessutom illustreras det och jag blir lite paff, för, det känns plötsligt nästan pedagogiskt. Jag vet inte vad utställningen hette, hittar ingen info på Dunkers hemsida och minns inga namn på konstnärerna som medverkade. Det som jag tittade längst på var 1. en filmsnutt; en grupp människor står på en gata, filmas bakifrån och kameran rör sig sakta sakta för att komma runt dem, komma åt framsidan och filma deras ansikten. Snart lägger man märke till den inbyggda omöjligheten; i samma takt som kameran rör sig så vrider sig också människorna. Helt odramatiskt men vi får aldrig vad vi tror vi ska få. 2: en planch sammansatt av kanske ett hundratal foton som alla dokumenterar en process; en hand ritar med blyerts av sitt suddgummi, suddar ut teckningen och börjar om på nytt. Suddit krymper allt eftersom och verket eliminerar till slut sig själv. (jag hatar fortfarande ordet VERK. Jag blir arg på mig själv för att jag använder det. VERK VERK VERK VERK. konstVÄRK.)

Okej, svårt att prata om.

Upplevelse två var på Kalmar Konstmuseum och jag var där med mamma, moster, mormor. Vi skulle äta brunch men det var för dyrt och mest kött så vi lät bli. Jag visste att Toves bror, Max skulle vara med på en uställning en trappa upp och gick således dit mestadels för att se på det som han gjort. Jag gillade det men kan inte skriva om det så jag skriver istället om vad jag hakade upp mig på mest. Höll på att bara passera men såg ett välbekant namn för oss organisationsteoretiskt intresserade; Mats Alvesson och stannade upp vid Alessandra Di Pisas VERK. VERKET utgörs av en tv-skärm med citat av nämnda två personer samt en bok (två) med namnet "Tomhetens Triumf". Di Pisas bok innehåller texter om hennes VERK som är "falska" och skärmen visar text om konstnären, skriva av konstnären. Det är verket. Alvesson kan vi tala om i en rad sammanhang men det som Di Pisa gjort, enligt mig, var att på ett enkelt sätt illustrera det där som Foucault, Derrida, Fairclough och de andra gubbarna snackar om. Vilket jag tyckte var himla finurligt! Jag fotade förstås eftersom jag/vi inte självklart kan prata om sånt här. Här är den del som jag tyckte var tydligast:



Extra jobbigt att skriva om saker jag inte brukar skriva om, extra svårt att försöka förklara vad det är man ser. Svårtsvårt att vara kortfattad, svårtsvårt att skriva så man får fram vad man tyckte var det häftiga. Skratta inte åt mig är ni snälla. Jag ville bara dela med mig lite och jag ville säga att det kanske finns anledningar för mig att inte hata konsten. Man måste bara hitta sin egna ingång och inte göra vad som förväntas av en. Spring genom Louisiana och skit i gatukonsten tills den slår dig i pannan och du får säga. "Aha!"

måndag 23 mars 2009

Fil:20060700 waffle with icecream and raspberries.jpg
Såhär kan det se ut
Det finns ingen version med högre upplösning.

Vår fru

Jag har blivit inbjuden till denna blogg och markerar det genom denna lilla inbjudan, frågan är bara om ni läser i denna blogg?

Vårfrudagen har i blivit våffeldagen och imorgon tisdag runt åtta finns det möjlighet för den hugade gormanden (storätaren -inte finsmakaren) att fylla magen med mjöl, mjölk, ägg och diverse tillbehör för att fira våfflan och vår fru! Var: Klostergården När: Cirka klockan sju. Specilla tillval medtages!

Kärvinnerligen /måns

torsdag 19 mars 2009

Livslyx

Idag tycker jag att alla ska sitta i solen, dricka hallonjuice och lyssna på den här låten istället för att göra allt det där vi måste göra. Kanske räcker det att göra det i fem sekunder för att bli lycklig för resten av dagen. Har du inte möjlighet så kan du prova att krama någon du tycker om, t.ex. kan jag krama Anne som sitter ca 10 meter härifrån och korrläser vad som så här långt utgör min uppsats.

onsdag 18 mars 2009

Örk!

Idag när jag i vanlig ordning var på väg till biblio slog det mig att de förmodligen hade blodkorv som lunch på S:t petri. Lite förundrad blev jag över den distinkta lukted eftersom jag inte vanligen brukar tänka på vad de äter till lunch, men jag stannade inte kvar så länge i mina funderingar. Först när jag läste denna artikel http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4678735.ab (ingen aningvarför jag inte kunde göra en snygglänk) påaftonbladet kom tanken tillbaka. Jag såg snabbt efter vart det beskrivna skett...jag såg malmö. Då var jag fast efter lite om och men tog jag mig fram till dagens lunch på S:t Petri - Vårrullar (mums, jag vill ha thai). Jag vet kanske det vore bättre att fokusera på studierna, men min undersökande journalistik-sida jo jag tackar ja. (alla grammatiska ettler slutlednignsfel finns här enbart för att försöka återspegla aftonblade bäst möjligt)

TJO

Semester

Saker man gör på semester:
sitter i solen på fönsterbrädet
går och lägger sig kl 17
dricker kaffe latte naken

måndag 16 mars 2009

Släktträff

Helgen har som vanligt varit långt ifrån studentikos eller tonårig för den delen. Herregud, det var alltså afterwork i fredags och släktträff i lördags. Däremellan konstmuseum. Ni kanske tycker det låter lite småtrevligt sådär, själv känner jag mig blandat uppgiven och löjlig. Det är inte släkten det är fel på. Eller mezebuffén, även om jag kanske måste göra upp med den. (Jag måste göra upp med vindolmarna om hur vi ska ha det.)

Jag funderar emellanåt på varthän jag ska rikta mina självvalda studier, t.ex. min uppsats. Jag tänker att vad/vilka/vem emanciperas av något som skrivs inom ämnet arbetslivspedagogik egentligen och tvivlar på mina egna syften. Som i; vilka kvinnor får makt av att jag bara talar med män? Jag landar emellertid i övertygelsen om att det är majoritetssamhället, normaliseringssamhället som måste dödas och min metod tills vidare får bli att granska och dekonstruera det. Återkommer fortlöpande med eventuella framsteg...

Tills dess: en bild på min mormor, a.k.a. "mormor":

onsdag 11 mars 2009

Afterwork fredag

Jag blev sugen på öl nu, kanske borde jag bara göra slag och dricka en, men det är ju egentligen sällskapet som är det viktiga. Därfär undrar jag om vi inte borde träffas och dricka en till flera öl imorgon, nä det är ju bara onsdag... så på fredag öl?? vi = alla som både kan och vill.

Jag menar det är ju kul med både öl och samkväm och jag för en tror inte jag har något som skulle va roligare att göra på fredag.

fredag 6 mars 2009

Uppsatspeppen

Även om det här spånarstadiet i uppsatsskrivandet är extremt omvälvande och givande så vet jag att det inte kan vara för evigt. Man måste sluta gå på alla spår, läsa allt intressant man kommer över och göra lappkast med syftet. Det är bara så spännande!!!!!!! (<-- sådär har det sett ut i mitt huvud hela dagen). För varje litet forskningsområde som jag trillar över finns det ett litet forskarsamhälle som ägnat tid åt att nörda in sig på just det och att glänta på dörren där är lika hissnande som att det finns ett exemplar av ALLTALLTALLT som trycks i Sverige på UB. Och Sverige är ett litet land! Och akademien är liten! Och adult learning är litet! Critical HRD är litet! Jämförelsevis. Helt betydelselöst i ena sekunden, när jag kom ut från socbet idag efter att securitas bett mig gå nyktrade jag till. En stund. Men ytterligare några dagar får jag förlora mig. läsa, läsa, läsa. Om en vecka borde jag ha hittat min linje. Jag sökte på en forskare som jag tror jag kommer använda; fick upp roten till det onda, källan till mitt intresse:

Ordna en efterjobbetfika eller en mingelkväll. Man kan förstås nätverka på fritiden också. Släng ut en fråga på jobbet: ”Jag har börjat spela golf, är det någon som har lust att gå ett par rundor?” Sedan gäller det att hålla liv i sitt nätverk och hålla kvar de kontakter man har skapat.

Jag har förresten klippit lite i håret:

torsdag 5 mars 2009

Projekt

Jag har en idé på gång, skulle behöva lite hjälp. Efterlyser foton på er, mina vänner, i pappersform. Ett foto på dig där du tycker du ser fin ut, låna det till mig?