Släktträff

Helgen har som vanligt varit långt ifrån studentikos eller tonårig för den delen. Herregud, det var alltså afterwork i fredags och släktträff i lördags. Däremellan konstmuseum. Ni kanske tycker det låter lite småtrevligt sådär, själv känner jag mig blandat uppgiven och löjlig. Det är inte släkten det är fel på. Eller mezebuffén, även om jag kanske måste göra upp med den. (Jag måste göra upp med vindolmarna om hur vi ska ha det.)

Jag funderar emellanåt på varthän jag ska rikta mina självvalda studier, t.ex. min uppsats. Jag tänker att vad/vilka/vem emanciperas av något som skrivs inom ämnet arbetslivspedagogik egentligen och tvivlar på mina egna syften. Som i; vilka kvinnor får makt av att jag bara talar med män? Jag landar emellertid i övertygelsen om att det är majoritetssamhället, normaliseringssamhället som måste dödas och min metod tills vidare får bli att granska och dekonstruera det. Återkommer fortlöpande med eventuella framsteg...

Tills dess: en bild på min mormor, a.k.a. "mormor":