ingrid kristinas kakfat

igår var jag hos mormor och morfar på en liten visit. morfar gräddade våfflor och bjöd med sylt och "sådetgåratttalitextramellanvispgrädde". våfflor är helt klart bland det godaste livet har att erbjuda i sötsaksväg. innan vi skulle gå kom mormor med ett kakfat som hon ville ge mig. det var kärlek vid första ögonkastet. fatet står på en fot och har två små handtag och är gjort av någon slags tunn och lätt metall där det även är tryckt ett mönster runt om fatet och på foten. kakfatet har tillhört min mormors farmor, ingrid kristina gabrielsson född johanssdotter 1857. fantastiskt. jag kan inte ta ögonen från det lilla kakfatet där det nu står i all sin enkelhet på min vita byrå. jag kan se framför mig hur det har stått framdukat på vita spetsdukar vid söndagskaffet och säkert har det stolt burit sina kakor åtskilliga födelsedagar och andra högtidsstunder. jag kan oxå se hur det även i fortsättningen kommer att dingla av hallongrottor och små kringlor med socker på.