Spring utomhus...

... bland människor, i jumpakläder & specialle springskor som mamma köpte i födelsedagspresent, som jag önskade mig, så jag skulle kunna springa utomhus istället för på stället, inomhus.

Min numera vanliga morgonrutin brukar innehålla 30 minuter fysisk aktivitet. Så nu tänkte jag att 30 kan man väl jogga, typ 15 iväg och sen 15 minuter hem. Funderade på hur långt mans skulle komma, tänkte att man brukar gå till station på typ 15 minuter. Men anande ändå att det skulle dröja innnan jag började kunna ta mig ända till havet vilket låter som ett bra och lockande mål. När jag är på väg ner för trapporna undrar jag om jag ska gå bort till bibblan för att börja springa i parken där, men jag bestämmer mig för att börja springa direkt. Tänkte att om jag gick skull folk bara tro att jag var en slö löpare. Fem minuter senare är jag en bit in i nämnda park och flåset har övergått till en andhämtning som går ut på att rädda mig till livet. Far åt helvete vad det är jobbigt att springa. Jag försöker tänka i banor att jag sprang för snabbt, men är inte så säker. efter att denna vägg dök upp efter fem minuter var den väldigt nära mig var gång som jag tvingade mig till att springa lite igen. Detta inträffar typ var gång som människor dök upp och de sett mig gå ett par minuter. Denna löpning gick ut på att komma runt en krök så jag kunde börja gå igen. Till slut började hemmet närma sig och en sista rush. tänk om grannarna ser en, de måste ju få se att morgonjumpan betalat sig.

Värsta efterdyningarna kom i dushen när badrummsväggen uppenbarade sig, den var väldigt skön att luta sig mot när kroppen inte ville att jag skulle stå helt utan hjälp. och nu börjar jag ana träningsverken, ska bli härligt imorgon. Men som en vis människa sa en gång "nöjdheten efter åt (sic! (tror jag)) blir ju desto större"

Plugg på bibbla med efterföljande veggegårdenbuffe var som grädde på moset. En bra dag helt enkelt, synd bara att man ska bli så himla trött.


Detta blir ett inlägg utan bild. För även om mina springkläder är vackra så tror jag inte jag är en posterboy för löpning.

P.S. Imorgon behöver jag inte springa, för då fyller jag år. 29, japp.