Vi pratar mycket om distraktion, jag och vännerna. Det är så vi hjälps, det är så vi hjälper. För att sluta tänka, eller för att tänka annat. Så när det är härligt kan vännerna få en på bättre tankar och ibland inga tankar alls. Mina vänner är mina flash cards, de som får mig att minnas min strategi. Och de vägrar låta mig ignorera dem, ni är nog envisare än jag trots allt. Ger så mycket mer än all integritet i världen. Ibland är det som om att det enda som kan funka skulle vara att färdas i 280 km/h upp och ner i en berg och dalbana på Nya Zealand och då säger de; okej, gör det. Ibland räcker det med att ta sig upp ur sängen, unna sig lite elvärme från elementet och koka kaffe. Dricka kaffet med mycket mjölk i trappan, ha datorn i knät, chatta lite med någon som är glad, lyssna på radio och skriva på bloggen att livet inte är så allvarligt. Och känna så en liten stund utan större ansträngning.Igår funderade jag på att åka till Östeuropa i sommar, längre österut än vad jag varit tidigare. Spännande nog var det när jag pratade med mina föräldrar som tanken väcktes; mina syskon, föräldrar och jag (!) ska segla i Kroatien tillsammans med Bökeviksfolk en vecka och mamma och pappa funderar på att åka ner med bil. Sarajevo, Mostar och Zagreb, jag vill hemskt gärna tillbaka till Zagreb. Kanske kan man utöka, ta hemvägen via Bulgarien, Rumänien, Moldavien, Ukraina och Polen, med tåg då, komma till Sverige lagom till queertopiafetivalen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar