Man kan säga att jag haft en upplevelse. en enastående fantastiskt dålig filmupplevelse, så det liksom i alla fall blev minnesvärt. Jag, Meriel och Ruben lyckades pricka in de två sannolikt allra sämsta filmerna som Cinéma Mazarin hade att erbjuda. Jag bara suckar när jag tänker på det, så det nästan blir komiskt. Denna tisdag i mars kan jag således säga högt något av vad jag tycker är plågsamt och det är "Valhalla rising" och "Cracks".
Det andra kan vi inte tala om och att ens försöka via bloggsfären är tydligt och hopplöst ovärt och jag ska alltså fortsätta öva på att hantera besvikelserna själv. Öva öva. Hejdå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Visst kan filmer ibland bli så dåliga att de nästan är bra. Om de nu inte bara blir tråkigt.
jag tror faktiskt att de var så dåliga så det var roligt. speciellt valhalla rising.
Skicka en kommentar