Jag blir så trött på systemet jag tvingas använda.
Fick träffa en läkare för snart en månad sen efter att jag mått väldigt dålig under en period, och läkar'n kom fram till att felet på mig var att jag har panikattacker. Jag själv hade då svårt att förstå varför min kropp vill fly från något jag väldigt väl vet om att jag inte kan fly ifrån, och att min kropp väljer att ge mig ett ständigt illamående och att jag tror att jag ska dö gör inte saker bättre.
Men jag lyssnade på vad doktorn sa och jag skulle hem och fundera på kbt och samtidigt andas i kvadrat... och jag sitter fortfarande och gör samma sak... i snart 1,5 mån.
Jag sket i atarax, gick till pappas och köpte lugnande te istället, fick efter många dagars väntan äntligen tag på min läkare som skulle skriva remiss till psykolog som i sin tur ska avgöra om jag behöver det eller inte. Men vad händer om de inte tycker att det behövs? Kommer jag då behöva fortsätta att andas i kvadrat och ständigt vara orolig tills jag är utexaminerad och fått min första anställning?
Jag pratar rätt så ofta om det här hemma, mest på grund av mitt behov av att avdramatisera min situation samt förstå att jag verkligen inte är ensam med det här problemet. Det är nog därför jag också skriver detta inlägg tror jag, (+ att jag inte gillar skolan längre och försöker göra en massa annat). Men kanske egentligen för att jag fortfarande sitter här, utan någon förbättring på min hälsa och utan ett pip från vården, något som gör mig arg och mer stressad.
2 kommentarer:
mags, bra och viktigt inlägg tycker jag. jag hatar också det där systemet, den där karusellen. man ska mest ha tur verkar det som. det är ju meningen att man ska lära sig att bli sin egen terapeut nu för tiden, all fokusering på kbt och besparingar. kanske är det det man måste argumentera för också, att få chansen att bli det, sin egen terapeut, när man inte kan lita på att systemet kommer ta hand om en. jag självmedicinerar och får klara mig själv, och vet att det finns grejer som en terapi inte kan förändra för mig. men vet också att det finns en funktion i terapi som inte går lätt att skapa på annat håll: det där örat som man får prata, prata, prata i. och som man vet finns där en gång i veckan, som inte kräver mer än att man passar tiden och betalar lite stålars (900 spänn per år med högkostnadsskydd). jag vet att man måste kämpa för att få det där, och det är sjukt. har vi något val? jag har betalat 600 spänn för ett samtal några gånger. det funkade inte, jag var som förstelnad av pengaångest och dåligt samvete. det var inte ett alternativ för mig. tror det kan vara bra att få stöttning i kampen du för just nu, att försöka få in en fot. kanske ljusnar möjligheterna när du får komma till den där psykologen?
kramar
Psykolog som lyssnar är säkert bra, men kolla med din läkare om du kan få remiss till Huddinge sjkh. Där kan man göra KBT över internet.
Mycket bra och tänkvärda insikter och övningar. Kanske kan hjälpa dig en liten bit på vägen ?
Lycka till
Skicka en kommentar