Betrakta utan att grubbla

Jag gick genom lund, från stationen och hem till daniel, och funderade på vad jag skulle skriva här. Betraktelser utan att grubbla och utan pretantioner. Under gårdagen betraktade jag leendes hejdåfesten för mangan hemma hos insulanders. Rummet vibrerade av nostalgi och kärlek i massor. Det kändes som att även jag varit delaktig i gemenskapen kring korpatvåan år innan jag kom till lund. Minnen som inte är mina egna men som kan kännas verkliga ändå.

Jag lämnade av elsa på stationen idag och sa att hon får komma tillbaka snart. Det pågår en närmast kollektiv övertalnings kampanj för att hon ska flytta hit och jag tror nog att hon inte är helt främmande för tanken. För vem kan egentligen motstå alla dessa vackra människor? På vägen från stationen gick jag igenom lundagård och mitt absoluta favoritträd i lund. Det är upplyst, bildligt och bokstavligt talat. Trädet måste ha stått där hur länge som helst.