Fallande björnar.

Det händer så mycket, fast ändå så lite. Det är en konstig känsla. Men jag har hunnit fylla år, lämna in saker och jag lever fortfarande på ruset som jag fick på mitt kalas i lördags. ALLA hade fått sangria och det var så mycket folk i mitt rum att vi nästan fick sitta på varandra. Helt underbart med andra ord. Tack alla som uppvaktade mig. Jag vill så innerligt ge allt jag har tillbaka till alla älskade men det är lurigt. Tack tack tack!

Jag har i alla fall kommit underfund med att min favorittårta, för stunden i alla fall, är pannkakstårta, och att jag börjar se stadsparken framför mig. Jag blir mer och mer sugen på majskolvar och tzaikötts-spett, pastasallad och baguetter. Det kommer bli fint och vi alla kommer kunna ses mera mera. Jag är nu också medlem, förhoppningsvis, i fias blomsterklubb då jag fick en såndär blomma som alla fått av fia. Jag hoppas det är det annars så säger jag det helt enkelt. Fast jag undrar vad blomman heter, någon som kanske vet. Känns lite svårt att googla eller wikia på "blomma med lila och rosa inslag på sina blad som kommer inifrån bladet och ut, stammen är också lila...".
Råttfällan har blivit min drog, jag spelar då och då själv till och med. Men det står på förpackningen: från 5 år, 1-10 spelare och att det tar ca 20 minuter att spela. Den sista biten är bäst. På undersidan av kartongen finns alla andra roliga spel jag spelade dagligen under min tidiga del av livet. Kalaha (bästa), rävspelet, kinaschack... Sen så är det ett spel som ser lite lustigt ut. Det heter Stegspelet och spelbrickan har stegar på sig med hängande björnar. Hängande björnar kan inte vara fel, eller?
Nytt tyg har jag införskaffat. Gjorde min vardag på rummet lite bättre. Att en meter tyg kan gör skön skillnad.
Och solen skiner hur underbart är inte det!!!