onsdag 14 mars 2007

Insändare från en bekymrad.

Obekymrade människor, det är fint det, men vad är det människor bekymrar sig för, i allmänhet? Har läst både sydsvenskan och metro idag, och längre tillbaka med, dessa insändare! Människor som hostar på bussen till exempel: stanna hemma! Människor som fiser på dansgolvet på disco: stanna hemma! Kamphundar borde avlivas för de kan vara farliga! Ankorna i pildammarna borde också avlivas för att de bajsar på gräsmattorna! En björnjägare blir uppäten av en björn och alla björnar blir jättefarliga. Och dessa människor som tigger på gatorna, kan inte polisen göra något? bettleri!

Är det fräckt att bara be om lite perspektiv. Vad är hemskt igentligen? ankbajs? Folk hostar och fiser. Många människor på bussar och dansgolv innebär hostar och fisar. Ankor bajsar, hundar som blir dåligt omhändertagna flippar, även gulliga pudlar. Och är det så självklart vem som är jägare och byte när matchen står mellan en björn och en människor? Jag skulle alla gånger satsat på 1-0 till björnen.

En anekdot. Jag hörde på radio om leoparder i Indien. I Indien, som ju är väldigt tätbefolkat, har människor och leoparder levt sida vid sida i århundraden, till och med i centrala Bombay lever leoparder. Ibland men relativt sällan har människor blivit angripna och dödade. Men de senaste 15 åren har medierna blivit mer tillgängliga och har alltmer börjat rapportera om leopardattacker, vilket har lett till rädsla och myndigheterna har tvingats göra något åt problemet. Man gickt tillväga så att man flyttade leoparder från byar och befolkade områden till speciellla reservat (jakt på leoparder är förbjudet, man få inte döda dem). Men liksom andra kattdjur har leoparder sina revir och i reservaten har inte funnit plats för nybyggare. Många leoparder blev också skadade och stressade av flytten. De "omplacerade" leoparderna har genast börjat sin vandring mot sina ursprungliga revir och - kommit i konflikt med människor på vägen, vilket ökat antalet leopardattacker med flera hundra procent. Till slut kom man fram till att det bästa var att lämna leoparderna ifred.

Så kan det gå, när medierna får sprida rädsla - intolerans. Kan ingen skriva en insändare om att man önskar hjälpsamhet, tolerans, ödmjukhet och sunt förnuft - för en smidigare samexistens mellan människor och djur. En vädjan om perspektiv på vad som är ont i livet - föräldrar som inte kan fö sina barn, bomber och granater över dumma dumma skitsaker, djur och miljö som försvinner och inte kommer åter, you name it. Man behöver inte hetsa upp sig så jävla mkt över att ngn hostat på bussen, tagit fel tvätttid eller vad som nu är värt att sätta in en spalt i tidningen om. Kanske ska jag skriva en insänare, en anti-insändare, eller bara vara tolerant mot de som har den mycket mänskliga egenskapen att hetsa upp sig över småsaker.

puss kram och godnatt gulliga gulliga vänner! / Mia

Inga kommentarer: