Nedrivning och uppbyggnad

Nu rivs det. Märkligt hur man så kan sätta sig i sinnet att inte ge vika. Att inte förstå. Märkligt att man kan få för sig att man gör en god gärning i guds namn när så många gråter bittra tårar och skriker av ilska. Märkligt hur skönt det måste vara för dem att veta att de finner stöd från en gud och vilken trygghet i att känna sig så säkra på sin sak. För visst måste ju alla förstått att ungdomarna inte lungt skulle se på när huset rivdes. Sorg i mitt hjärta även om jag aldrig varit där, inte åkt dit och protesterat för att visa mitt stöd. För fler borde protestera...