hm.. ja.. jag vet inte. svårt att fatta det hela. svårt att fatta vad det är jag inte fattar. men jag vet nu till största del vad som väntar, det är hur spännande som helst. och jag längtar till den där första dagen på expen, jag längtar till det där momentet då jag får nyckeln i min hand och kan kalla den min, jag längtar till allt. eller till det som Lisa så fint sammanfattade det; till sömnlösa nätter, social oförmåga och nya fiender. åjh vad jag ser framemot det. Haha (?) Jag hoppas kunna bevisa det motsatta, iaf på de två första punkterna av 3. Fiender har man hur man än gör, eller inte gör.
sen idag kom jag på mig själv att efterlikna min mamma att jag fick stanna upp och tänka efter. Per är sjuk och genast daltar jag honom och håller på, i varje fall hela morgonen idag. Jag tror förvisso att killen gillar läget och det är ju verkligen inget fel på att vara snäll och ge frukost på sängen och spela spel tillsammans och värna om Per. Men på det sättet jag bar mig åt, ÅH! men mor Koraszewska är ingen dålig människa så då antar jag att jag också kommer klara mig och att ni i min närvaro får helt enkelt låta mig dalta er. att känna sig behövd är en go känsla och när det ger resultat, åh då hamnar man i guldläget. Guld!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar