må så vara att det är det bästa livet man lever. men hur gör folk egentligen? lever livet alltså. jag väntar lite på en uppenbarelse, en ingivelse och en insikt i frågan. ibland hoppas jag att jag bara vaknar en dag och så vet jag; "det är så här livet fungerar. nu ska jag göra på följande vis... " sedan kommer en lång förutsägelse av livet med bara raka spår, relevanta och rationella val. jovisst. så kommer det ju troligen inte att bli. jag är däremot ganska säker på att jag kommer hanka mig fram i livet på ett slingrigt spår med återvändsgränder och jävulska uppförsbackar jag inte anar slutet på. men för det mesta kommer jag antagligen lunka fram på rätt trevliga sträckor där solen tittar fram emellan molnen allt som oftast. det svåraste är ju kanske det där med val. val hit och val dit. fria val, ofria val, dåliga val, bra val. rätt val. fel val. vissa menar ju att det inte finns något rätt och fel egentligen, att det handlar om sammanhang och sånt. ibland är det enda som upptar mina tankar. jag måste såklart välja rätt. en annan inställning vore omöjlig. det kommer i efterhand ibland tankar och känslor som visar på motsatsen, dvs jag valde fel. trots intentionen att välja rätt sitter jag ändå och tänker och känner att jag valt fel. det går ibland att, även om det inte går att välja om och välja helt rätt, att välja något annat som jag tror kanske är mer rätt och lite mindre fel. men ibland finns inte den möjligheten heller, eller alternativet är egentligen alldeles för dåligt i jämförelse med hur tidigare valmöjligheter såg ut.

jag har för många olika möjligheter för val.
jag har för lite inflytande över livet och skulle behöva fler alternativ för val.

hur gör ni kära vänner?