det sämsta livet

nu är jag så fucking jävla trött att jag tror vi måste starta "det sämsta livet"-bloggen bara för att få vräka ur oss allt som inte är det bästa livet. jag är säker på att den skulle få ett snabbt uppsving, såhär på hösten och borgarna vid makten och klimatförändringar och hela jävla skiten. vi skulle kunna skriva om förkylingar bara säkert i flera veckor innan vi kom fram till det som är riktigt pissigt. inget missnöje ska kamofleras, det är alltså strid eller flytta till bjurholm eller begrava sig. helvete också, denna jävla ångest, det personliga är politiskt, vi behöver kanske inte manifestera det, kanske bara skulle säga det minst en gång; att livet är pissigt as fuck. sen dra sig undan. vad säger ni?