tisdag 13 maj 2008

Solitude

Jag skulle bara säga att jag är i det närmaste religiöst säker på att det finns på riktigt, att det är betydelsefullt, värdefullt och essentiellt viktigt i livet och för självkänslan. Vet ni vad jag menar? Vi har pratat om det förut. Jag menar såklart underbara ensamma stunder. Vi har pratat om den där perfekta stunden är värd något eller iallafall lika värd om man aldrig får dela den med någon eller återberätta den för någon. Om man aldrig få ta ett kort och definitivt inte lägga upp det på bloggen eller facebook. För att bevisa min tes kan jag självklart inte berätta om mina underbara stunder av ensamhet. Om hur jävla vackra de är, hur jävla bra jag har det ibland, utan er. Och att jag hoppas hoppas att ni känner likadant. Att ni ibland kan vara själva och insupa omgivningen och känna er egen närvaro i nuet och tänka fyfan va bra det är nu, jag vill bara vara här och just såhär. Att ni kan ladda med ensamhet inför sjukligt intensiv fantastisk gemenskap en annan dag. Jag vet att det är på gränsen till nyreligiöst, fanatiskt, new age, lyssna-på-din-inre-röst-whatever... Jag skulle bara säga att det är på riktigt, helt ok, och helt jävla fantastiskt. Värt. Värt att testa. Testa att göra dig glad och leva i nuet, att aldrig berätta. Det är rätt gött faktiskt... XO Mia

2 kommentarer:

Anonym sa...

jag är så avundsjuk på dig som kan känna så...

Anonym sa...

jag håller med om att det kan vara underbart skönt. Men med förutsättningen att man har fått umgås mycket på sistone. Då är det fantastiskt att bara slippa prata och ro om sig.