lets do it

Hej bloggen! Nu blir det laxpremiär. Premiär är skojigt tänker jag. En annan skojig sak är fackspråk. Typ "moa kan du köra inleveransen från KD i doris". Då känner man sig proffsig.

Desto tråkigare är att det ska vara så jävla svårt att tro på sig själv när det verkligen gäller. Tillexempel när det gäller att störta det här jävla nyliberala konsensusskitsamhället med Carl Hamilton i spetsen som menar att anpassning är något naturligt och positivt och bästa receptet på ett gott samhälle. Vita anpassade män som tror dom är så jävla smarta och pålästa och som hävdar att om man inte anpassar sig, ja då får man ju skylla sig själv om man "hamnar" i "utanförskap", alternativt ta plats i ett samhälle som "passar". För om man börjar avvika, ja då har man ju uppenbarligen inget INTRESSE av att delta i "vårt" samhälles bästa. Då tror man ju inte på respekt, ömsesidighet och "förståelse" som präglar Carls samhälle. Om man nu vägrar att skaka hand i Sverige, ja då är man ju snubblande nära gränsen till en avvikare och vem vill avvika från ett samhälle präglat av respekt ömsesidighet och förståelse? Ja det förstår man ju själv, att det är ju bara idioter som inte vill vara med i det samhället, konstiga typer helt enkelt. Då får man uppfostra dom. Uppfostra dom att skaka hand. Lära dom hur man beter sig. Och Carl är inte den som lämnar dom utsatta vind för våg, han skulle gärna förklara hur det går till. Han vet nämligen hur det känns, han har minsann inga problem med att ta seden dit den kommer, inga problem med att kindpussas på resan till frankrike (han vet till och med hur det går till där!)eller att avvara sina vanliga seder och bruk för två veckors salsaäventyr i det exotiska Kuba. Men skönt att komma hem sen va! Och skaka hand i det samhälle där hans intresse är lika med allmänintresset eftersom det bara finns ett enda intresse, nämligen att vara med i samhället. Där dom som inte vill vara med i det samhället definieras som "utanför" avvikare" eller andra härliga ord som får Carl att känna sig nyfiken, tolerant och jävligt förstående inför dom där avvikarna.

Jag tror jag skulle kunna döda carl. JAG VET att det är skillnad på tanke och handling eller borde vara eller vad dom nu säger för nåt, men kanske är det den där skillnaden som jag fortfarande inte förstår om det är något bra eller dåligt, fortfarande aldrig kan försvara eller förklara på något bra sätt. Som fortfarande lämnar mig med frågan om det överhuvudtaget spelar nån roll varför folk gör som dom gör eller ifall det är skitsamma och huruvida man har rätt att få förklaringar till folks beteende eller ifall det bara är att tacka och ta emot att folk beter sig överhuvudtaget och inte har fullt sjå med att anpassa sig.

Jag vill fan döda Carl. På riktigt. Och jag vill döda, eller iallafall skjuta, andra skitliberaler och jag vill fan störta hela det här samhället och jag tror att det för att göra det behövs en jävla minskning av avståndet mellan tanke och handling och krymper gärna andras också, iallafall dom med goda intentioner, så att vi kan göra den här jävla revolutionen nångång och visa att anpassning fan är det värsta som finns, och att förståelse kommer genom tydliga handlingar som inte kan missförstås och att sådant är mer än önskvärt i allt jävla brus av inuti och utanpå.

Jag säger som gud eller jesus eller prästen eller vem det nu var.

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Så fick gud vara med på ett hörn i revolutionen med.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3687678.ab

Ifall någon undrar hur kvarnen fick vatten på sig.