Ändock en mobilkamera + TOVE

Lite släkt

Några vitsippor

Ett par knäppisar

Bilder, de man har, jag gillar dem. Varför så viktigt? Jag vet inte. Min förmåga att minnas utan text och bild är nog ganska eftersatt. Tur att man har t.ex. Anne som ibland berättar om saker jag gjort.


SEN DÅ VA, DAGENS BÄSTA:
Den här tjejen fyller 24 år idag och hon är en gåva till mänskligheten. För 2 år sedan kände jag inte henne och sen sökte jag PA-programmet och en dag när jag och Andreas hängde på ett tvätteri i La Rochelle ringde en tjej som hette Sara Ströberg som sa att hon var min fadder och att jag alltså kommit in. Jag hade noll koll och vi fick ta Peggy norrut snabbare än planerat för att hinna till uppropet. Tove var kanske den andra personen ungefär som jag talade med på våra introduktionsdagar och hon hade lockigt hår och så lite behövs ibland för att inte se ut som alla andra. Jag minns det som om att Tove uttryckte liten vilsenhet, var bostadslös och hade ingen varm jacka med sig till Skåne. Jag visade henne vägen till expeditionen och hon sa att hon hade bott på Gotland och sen sa hon en del andra saker som fick mig att vilja fortsätta prata med henne. Vi satt vid veggo-bordet tillsammans och iaktog förundrat omgivningen. Jag blev glad, ville presentera henne för alla jag kände så de också skulle bli glada. Det blev de, och nu är många beroende, Tove och Smålands blev också vänner. Tove har förutom lockigt hår en skarp hjärna, tonvis av empati, ett korn av sorgsenhet och en för mig ibland nästan obegriplig men samtidigt helt fascinerande, totalt obotlig optimism som står i ljuv kontrast till mycket i livet. Och det är ju bara en sida av detta fantastiska fenomen Tove Salome. Ikväll ska det grillas på hennes bakgård och jag tar ett paket sojakorv med mig dit. Heja, heja, heja Tove!