tisdag 30 juni 2009

Bekännelsen

Jag har idag inte bara insett min dumhet utan också ljugit och förnekat den. Jag är nu alltså både konfunderad och en aning generad. Upprinnelsen ligger i något så simpelt som ett missförstått begrepp, nämligen ordet förfördela. Ordboken, och så även Andreas tidigare idag, menar att det betyder att "behandla orättvist eller kränkande". Jag, å min sida, har så länge jag kan minnas använt ordet bakvänt, med innebörden att positivt särbehandla någon, liksom ge någon en extra fördel. Så vill jag minnas att jag använt ordet i hemtentor och uppsatser, på seminarier och i vardagliga samtal, under flera år och senast idag. Utan att jag någonsin lagt märke till något antydan om att det skulle vara galet. Andreas gjorde mig dock varse om mitt misstag idag och sen dess har det gnagt (jag ljög dock och mumlade att jag nog visst visste vad det betydde, sorry!?). Jag kan inte begripa hur jag kan ha använt ett ord, och ett relativt utmärkande sådant, felaktigt så länge. Vad har folk egentligen tänkt när jag pratat om vita män som förfördelade? Eller har de kanske försökt säga något medan jag envist och omedvetet avfärdat dem?

Jag kommer att ha mycket svårt att sova, det här är inget man kommer över på en natt precis.

4 kommentarer:

JOANNA sa...

jag har trott att de betytt så som du. de förfördelade vita männen är sålunda många!

Andreas sa...

så sant, så sant

Fia sa...

Oh... jag tror minsann att jag gjort det samma som Lisa och Joanna. Fast det är iofs inget begrepp jag brukar slänga mig med, så skadan är ju inte så stor för mig personligen. Men kanske är vi så många som använt begreppet helt bakvänt att det egentligen inte märks??

Tove sa...

hear hear!