Evighetsrepris

Det här skrev jag i somras men är fortfarande i ropet, alltså sjukt hett:

Ni är så bra mina vänner att hälften vore nog! Ni får barn, ni tar hand om varandra, ni odlar tomater, ni gör saker och ting annorlunda, ni tänker och kommer fram till att ingenting alltid är rätt, ni är snälla mot de som andra är elaka mot, ni är nervösa ibland och tvivlar ofta, ni har förstått att det inte finns något naturligt och att bara för att saker och ting är vanliga och nästan osynliga är de inte oundvikliga, ni kramar och pussar och säger att ni tycker om, ni sjukar er från jobbet för att ha roligare eller sova en hel dag, ni lyssnar på varandra och ibland inte för att ni har så mycket i huvudet, ni åker tåg istället för att flyga, ni flyger för att komma fortare fram, ni jobbar för att andra ska slippa, ni låter bli för att göra annat, ni känner skuld fast jag tror ni inte borde, ni vill alltid mer och ibland ingenting, ni tror på er själva men också på andra, ni gör allt och ibland ingenting av ovanstående, ni är så mycket mer annorlunda än vad jag tror, ibland inte det minsta högtravande eller storstilade men jag tror att ni står ut med att jag SER VERSALER NÄR JAG TÄNKER PÅ ER OCH PÅ LIVET ATT ni gör mig glad när ni är mycket eller litet, små och stora OCH ATT DET ALLTID I VISSA STUNDER KOMMER VARA FANTASTISKT ATT NI FINNS OCH ATT NI GILLAR MIG.