tisdag 8 december 2009
håller andan
det går bäst att beskrivas som att en del av mig håller andan. håller andan för att jag inte vågar andas ut. för att jag är så rädd att allt det fina som är så bra ska ta slut. för just nu mår jag så himla bra och livet är så väldigt nära bäst. ändå vågar jag inte riktigt slappna av och andas ut och bara leva det bästa livet. eller så är det det så här jag får leva resten av livet, med en liten oroskänsla, en liten del som håller andan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
alskling, jag tror att just det dar ar det basta livet, det man ar radd att forlora.
Andas brukar ju vara det första jag säger när nån/jag känner oro. Det är så skönt att andas till tycker jag. Och det bästa är att allt det bra kan få vara kvar ändå, medan man kan andas ut dåliga känslor.
men kanske är livet så fantastiskt just därför att det är så flyktigt? Vi måste bara lära oss att vissa saker kan vi inte påverka och då får man andas och tänka att det gör inte så mycket för det är bra NU.
Jag är så glad för din skull kära fia! Hoppas att vi ses snart igen.
Skicka en kommentar