Färdigynkat

Nu är det bannemej färdigynkat.

Igår blev jag ompysslad på bästa tänkbara sätt av Candide och Linda. Jag förblev orörlig medan de först städade ur Eriks lägenhet och sen servade mig hemma hos Candide med grönsakssoppa, örtteer och andra huskurer, varm choklad och massor av filtar och ullsockor. Hann se ett program om dinosaurier, ett om tunisien, ett om klimatförändringar, nästan hela första säsongen av Twin Peaks plus halva "Fire walk with me". I morse tog jag bussen till Aix som kändes tomt, grinade lite över både det och att jag inte kunde andas genom näsan. Ynkade mig i min tomma lägenhet ( ingen Rosie, ingen Erik) och sprang och kissade stup i kvarten.

Det är väldigt svårt för mig att vara cool och handlingskraftig ibland. Fast man vet vad man borde göra när man haft feber och urinvägsinfektion en vecka. Skickade efter uppmuntran från syster, mamma och Andreas iväg ett sms till Naima och blev uppringd en minut senare av Katarina, en administratör på min skola som talar svenska. Hon gav mig telefonnummret till en läkare (här finns inga vårdcentraler) som dock visade sig ha jullov, likaså hans kollega. Hur som haver; IS är en fantastisk skola med all den värme och omtänksamhet som ryms där. Det är så fint att få vara elev istället för student ibland. Man kan få hjälp med nästan vad som helst från dem. Så jag gick och mötte Katarina och hade fem minuter senare en tid inbokad hos doktor Juste. Och Naima gör mig så glad med sina små peppsms!

Jag är hemma från läkare och apotek nu och har bunkrat antibiotika, choklad, frukt, juice och annat bra. Jag tycker nu att jag har gjort precis som man ska vad gäller självvården och ska nu bara invänta goda resultat. Och Mia och Anne då. Ingen mer ynklighet det här året, okej?


ps. Kommer snart på begäran liten rapportering vad gäller behärskandet av förförelsekonsten.