Obeslutsamheten

Jag har setts irra runt i lund. På väg. Inte på väg. Fram och tillbaka med oreda i huvudet och magtrakten. Tog beslut. Rev upp beslut. Jag tror att jag kan bli galen. Sedan igår blev det lustigt. Bara lustigt. Jag pratade med vänner som inte heller vet. Som inte heller är säkra. Människor som vi som inte går raka linjer. River upp och vänder ut och in på. Jag kan bli avundjuk på de som går rakt. Det verkar så lätt. Samtidigt undrar jag vad meningen är. Vad driver människor? Min behållning är ni mina vänner. Vänskap. Och det att göra något som känns meningsfullt. Det som känns viktigt. Det är viktigt att trivas. Det är viktigt att inte vara för duktig. Det är viktigt att våga irra runt i lund.