Jag älskar min handledare. Älskar är ett väldigt starkt ord, fick jag lära mig som femton av Magnus, styrmanselev ("...och använder man det för mycket förstår ingen när man verkligen menar det"). Så det kanske inte stämmer in riktigt. Det är kanske tillfället jag älskar. Eller min plötsliga framtidstro. Staffan, handledaren, har träffat mig i en sån där mörk situation då allt känns bajs och sagt att det jag försöker göra inte bara är genomförbart utan också bra och spännande!
Tänk, det är sånt man borde få höra varje dag. Vad man än gör. Tänk om någon kunde berömma en för att ta cykeln i stället för bussen, ta med sig mat till skolan eller inte röka idag heller. Ibland räcker det inte bara med sin egen motivation.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
du elin jag tycker att du är fantastiskt duktig som skrev i bloggen idag! och kom upp ur sängen, iväg hemifrån, hälsade på anne och allt det där andra som du gjort. för det är faktiskt inget som är det minsta självklart.
och förtäffliga små vänner i ugnen med brieost gjorde du ju också!
Skicka en kommentar