wiiii

Nu har vi det, nu äntligen har vi det; jag och Jossan. WII!!! Efter att knappt ägt det i ett dygn så bävar vi inför morgondagens träningsvärk. Det känns redan gott folk. Jag har redan införskaffat mig en tennis-/bowling-/partyarm. Min biceps på den högra sidan kommer bli betydligt större än den andra. Folk har stått nere på esplanaden och tittat upp, det blir så lätt ett skyltfönster när mörkret kommer smygande. Men det bjuder vi på. Jag kommer aldrig våga sjukskriva mig från expen för då vet jag vad alla kommer tro att jag kommer vara, haha. Det kommer väl krävas läkarintyg redan på första karensdagen.

Och så har Pelle hört av sig för er som kanske vill höra; annars kan man sluta läsa nu. Mongoliet landade de i idag. Det visade sig att de hamnade med två svenskar i deras tågkupé under transsibiriska. Två människor som var irriterande obildade(?) Jag vet inte, men enligt källor så visste de knappt vad röda torg är. Det är säkert sådanadär svenskar som åker till häftiga platser de hört om för att hoppa bungyjump och thats it. Den slutsatsen drog jag i varje fall, dunno. Men djingis khan verkar sätta käppar i hjulen för mongolerna; internet går sakta och man vet inte så mycket mer än det.
Men de kan likväl stanna i mongoland, Anders och Per, jag har ju en ny syssla; WIII.
Men nu ska möblerna tillbaka till dess ordinarie plats och jag ska parkera i min säng. Imorgon inväntar nya äventyr och överraskningar.

Ciao!