vill du göra det här? vara här?
måste man stanna och leva och ha tålamod för att få mer?
the more you pay - the more it's worth
är det insatsen som ger utdelningen
eller bara modet?
Jag menar om man skulle bryta upp nu från den här tryggheten. Om jag skulle sälja min porslinssamling på esplanaden och göra något HELT annat. Skulle liksom mitt mod och uppoffringen av porslinssamlingen garantera mig ett liv i lycka. Eller blir det ännu en startsträcka för att etablera vänner, vanor och hushållsgeråd man trivs med? När jag var - jag vet inte - 17 kanske - ville jag ha en massa saker: lägenhet, hund, körkort, bil, något slags mål som kändes bra. Det som jag tyckte var vuxenattribut, då. Nu har jag allt det där. Vad ska hända nu? Ska jag gå vidare till nästa attributuppsättning: Jobb, fast förhållande, bostadsrätt, barn? Och de är ändå bara de yttre förhållanden, men de får väl symbolisera någon slags metafor för den inre biten också.
Å ena sidan har jag ett gott tag, några år sådär, tänkt att det jag strävar efter är LUGN. Lugn och ro och trygghet i mig själv. Ändå vill jag aldrig sluta utvecklas, stagnera. Vill ha ro att stanna upp - och ändå inte.
den här framtidskrisen får mig att känna mig sjukt pubertal och samtidigt som en kärring (som i bemärkelsen en jobbig och rätt dum tant), det blir LÖJLIGT. eftersom ja, jag på något sätt får lust att revoltera, men det finns liksom inget att revoltera mot. att fortsätta med tonårsrevolten är ju inte särskilt utvecklande - bin there - done that. och det är ju meningen att man ska klara allt nu - så vad blir vuxenrevolten? vad är det som kommer fortsätta hålla en i rörelse? vill ni svara?
det enklaste skulle väl vara att bli kär i någon som är smartare - det är ju utvecklande - för då får man prata mycket, när man lär känna någon och blir ihop och så. men det finns inte så jäkla många kandidater - alltså då måste man hitta någon som 1. är smart nog (med andra ord skitsmart) 2. som man är attraherad av (och där är jag sjukt kräsen) 3. som vill ha en tillbaka (och tro det eller ej - det är inte alla som vill det). det är faktiskt för omständigt, måste finnas lättare sätt.
Nu har jag lämnat massa lösa trådar här som ni kan spinna vidare på. Kom igen - såga mig lite! - kullkasta mina teorier - min hjärna skrumpnar - jag behöver en debatt som jag också blir stimulerad av.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
hjärtat. det är ingen liten tråd du lyfter. jag skulle gärna såga dig på alla punkter men det kanske lämpar sig för ett helt inlägg - mer kortfattat än denna kommentar i alla fall. /lisa
pelle sa förresten idag att han tyckte du verkade äldre nu för tiden
Mia,
det kan verka sjukt pubertalt av mig att påpeka det här i all sin enkelhet. Och jag vet jag skulle tycka det om någon som skrev så om mig - så klart.
Men du, det finns så otroligt mycket kvar att revoltera mot. Miljöförstörarna, USA, sossepamparna som passiviserar kommunpolitiken, manschauvinisterna runt omkring oss alltid, alla de vi tycker om runt omkring oss som vi tycker så mycket om men egentligen bara får oss att känna oss mindre, konsum mårtenstorget, bratsen på min skola, världspolitiker som utsuger de folk de härskar över, SYSTEMET, göteborgs/malmös/blekingska/värmlands, sydsvenskan etc. som gör att vi inte känner oss bekväma med oss själva, ALIENATIONEN o.s.v.
Kom igen mia! Vi har fortfarande allt att sparka UTÅT mot. Att sparka inåt har aldrig fött någonting annat än ssri-piller och inskränkthet som leder till nyliberalism. Glöd, gamla vän. Min glöd för dig brinner likadant som då vi var femton. Glöd för oss alla mot dem. Du, flyktsodan. Kom igen! VI TAR DEM! (oavsett om du har hund, bil, lgh och en farsa som vffar hkphnavigötar men inte längre, bostadsrätt, fast förhållande eller vadfansomhelst). Om inte nu, så i längden. Fortsätt att GLÖD.
fan vilken given kommentar att skriva kl 02.49 efter en kväll på blekingska
Skicka en kommentar