mittinatten

Jag kan inte sova. Det kan jag inte för att jag har sovit till lunch både igår och idag, imorgon ska jag försöka gå upp tidigt men det kommer inte att gå om jag inte somnar snart. När jag var liten, alltså barn, fick jag värsta paniken när jag inte kunde somna. Jag har aldrig riktigt varit en morgonmänniska och tanken på hur plågsamt det skulle vara att gå upp utan att ha sovit klart gjorde mig helt tokig. Sen kan det ju också ha varit det att man inte fick bestämma själv när man skulle gå o lägga sig. Va inte uppe o rafta, sa Eva. Det är skoldag imorgon, gå o lägg dig! Jag får försöka låta mamma-sträng och säga åt mig på skarpen men jag är mycket olydig. Och framför allt inte särskilt trött. Jag tänker på livet, vad man ska göra och vad som är värt. Vart jag ska bo och hur jag ska försörja mig, vad som ska göra mig lycklig. Det är inte alltid lätt att veta det. Det får inte bli för förutsägbart, men inte heller helt osäkert. Lite av varje liksom, eller?