Bekännelsen

Jag har idag inte bara insett min dumhet utan också ljugit och förnekat den. Jag är nu alltså både konfunderad och en aning generad. Upprinnelsen ligger i något så simpelt som ett missförstått begrepp, nämligen ordet förfördela. Ordboken, och så även Andreas tidigare idag, menar att det betyder att "behandla orättvist eller kränkande". Jag, å min sida, har så länge jag kan minnas använt ordet bakvänt, med innebörden att positivt särbehandla någon, liksom ge någon en extra fördel. Så vill jag minnas att jag använt ordet i hemtentor och uppsatser, på seminarier och i vardagliga samtal, under flera år och senast idag. Utan att jag någonsin lagt märke till något antydan om att det skulle vara galet. Andreas gjorde mig dock varse om mitt misstag idag och sen dess har det gnagt (jag ljög dock och mumlade att jag nog visst visste vad det betydde, sorry!?). Jag kan inte begripa hur jag kan ha använt ett ord, och ett relativt utmärkande sådant, felaktigt så länge. Vad har folk egentligen tänkt när jag pratat om vita män som förfördelade? Eller har de kanske försökt säga något medan jag envist och omedvetet avfärdat dem?

Jag kommer att ha mycket svårt att sova, det här är inget man kommer över på en natt precis.

Tillbaka

Jag är hemma igen. Nu flyttar jag till malmö. Det behövs.
Nu är jag onykter i malmö efter många drinkar hos andreas. Det är fint. Vi är flera. Vi är många. Vi går framåt. Det går fint.

Mitt i sommaren

Först fick jag inte skriva alls, om den mesta överraskning som någonsin hänt mig. Men det var fantastiskt, det kan jag lova er; när Anne kom in i badrummet i Bökevik så skrek jag i flera minuter! Sen hände traditionell Bökeviksmidsommar med vissa undantag och nu är vi tillbaka här i våra hemstad, Malmö. Eftersom jag har min enda lediga dag den här veckan imorgon så passar vi på att dricka drinkar idag. Vi har hällt i oss mojitos, margaritas, caphirinhas och massa fint. Jag har sidenklänning och Anne (ja, hon är här!!!!!!!!!!!!!!) har min vita sensation white jumpsuit. Nyss spillde Andreas ut en glas och det är glaskross och drink lite överallt. Vi tappar dock inte hoppet; sommaren är fin och vi är många och vi kör hårt!

Glad midsommar!

Årets bästa och finaste högtid närmar sig och jag hoppas ni alla har något härligt inplanerat. Själv får jag lite bita i det sura äpplet och jobba denna midsommar... Ack ack ack. Men då är det ju fantastiskt att kunna tänka på andra fina midsomrar, t.ex. den på Backen förra året. Då åt vi ju bland annat upp TVÅ jordgubbstårtor. Bra jobbat! Ta nu hand om er och glöm inte plocka sju (eller är det nio?) sorters blommor att lägga under kudden. Massa kärlek till er.


En snart uppäten jordgubbstårta anno 2008

På Lisas begäran

Ja, såhär ser jag ut nu för tiden. Eller för ett par veckor sedan på Siesta-festivalen iaf. Väldigt trevlig festival och övernattning på vandrarhem gav en ny dimension till festivalandet. Men jag har inte övergett tältandet, var så lugna, jag gillar fortfarande att tälta. Men kombinationen av viss festival-kyla, trötthet och vetskapen om att jag skulle få sova inomhus gjorde helt klart att jag kunde njuta även av sena konserten som annars alltid varit det svåraste för mig på festival.

sillarodden 09 - Lag Oro

För er som missade denna fantastiska tillställning ska jag bjuda på en odyssé i bildformat på de bästa roddarna med de otvivelaktigt sämsta årorna.


Här tar sig Lag Oro från hamnen in i ån, redan här har de en åra för lite och i regnet öser ner, trots detta är stämningen på topp och lagkapten Martin river av en kampsång för att stärka sin besättning.


Här har Lag Oro och farkosten Toffuline tagit sig in i ån, vid det här laget med två åror för lite.


Något sent omsider kommer laget fram till slutdestinationen med sin sill.


Undertecknad kränger sill till en helt vild hop av tanter, 20 kr påsen är priset, vi blir dock utsatta för grovt sillsnatteri av tantmobben.


Lag Oro tar sig in på en hedervärd 12:e plats vilket firas med glass för de minderåriga och folköl för de meråriga under tillbakafärd till hamnen. Från v. Mia, Elin, Jens, Martin

Glädjeyra

Var på studentfirande i torsdags. Det var min allra bästa och yngsta kusin Malin som tog studenten. Jag tror kanske inte det finns något gladare än än precis utsprungna studenter? Om jag ska försöka komma ihåg hur jag kände det just då, så tror jag faktiskt att tiden stod stilla för ett tag och känslan av att hela livet stod framför mig gjorde såklart att jag storgrät, men glad det var jag ta mig tusan.

Här är en suddig, men glädjesprudlande Malin med kamrater. Ville gärna dela med mig.

Rummel

Här tror man att man ska få lugn och ro och en hel natts sömn! Ingen alkohol i kroppen heller, eller ptja, bara en öl i alla fall. Så ramlar en stycken Tove in med rödvinsfläckad tröja kl 03.00 och pratar och pratar och vill ha mat och sällskap. Jag nickade och hummade och ställde upp med en macka, sen fick jag med mig henne till sängen, tack o lov. Hon var en liten spillra i morse och smet flera gånger tillbaka till sängen när jag försökte få upp henne till frukost. Bytte kläder fjorton gånger och fnissade åt inte så roliga saker. Tur det var full aktivitet här så hon kom igång sen, fick köpa kaffe i tombola (nä Tove, myntbetalningsapparat) och bära kartonger. Många saker bars ner till skåpbilen och nu flyttar Nanny till Örebro. Så kan det gå.

fotnot från Tovster: ungefär så var det, fast Lisa hade messat och sagt att jag skulle komma och sova.

Det är ett fint liv med de bästa!

/Lisa & Tove

Frozen Margaritas

Jag bestämde när jag och Tove var i Berlin att Frozen Margaritas är undermedlet för den bästa sommaren. Jag håller fast vid det. Jag tror att en Strawberry Margarita med saltad kant är så mycket verklighetsflykt som en drink kan innebära. Av denna anledning har jag idag införskaffat en stycken iskross och en flaska Triple Sec likör (Prisad vare gud, här kommer skatteåterbäringen). Tequilan står sedan tidigare andäktigt och väntar i skåpet. När är det det sker? Är det på midsommar, eller kanske redan på fredag?

Som ni kan läsa på den relativt nystartade sportochidrottsbloggen finns det aktiviteter att delta i flera gånger i veckan i den här stan som heter Malmö. Kanske kan det vara så att en Margarita är det mest värdiga sättet att skåla in fredagsfotbollen?

Fyra missöden

Ibland på kvällarna berättar jag och Lina för varandra om vad vi gjort för något bra under dagen. Det brukar vara rätt mycket, vi är ju rätt bra. Idag berättade jag dock istället om dagens missöden. Vissa av er kanske känner till tre men inte den fjärde men eftersom bästalivet-läsarna ökat explosionsartat sen ett visst bäbisavslöjande så ska jag ta det från början. För allas skull, helt kronologisk i en lättfattlig lista:

1. Lisa sitter trött och finklädd på en bänk utanför systemet på Mårtenstorget, Lund. Reser sig upp och klacken på skon går av. Aj tusan.

2. Bestämmer sig för att genast gå till skoaffären och reklamera, hon ska ju på kalas, behöver skor. Tror sig ha halva inne när skotanten helt plötsligt blir iskall för hon hittar inte ett artikelnummer och Lisa kommer utmattad och sur därifrån - utan skor.

3. Lisa hinner gå kanske två steg, sen går axelremmen på väskan sönder och kraschar i marken. Vinflaskan i den krasar och det blir vin och glas på alla papper, grejer, kamera etc.

- paus - (häremellan hann Lisa få ett par nya skor i present, gå på kalas, äta buffé och åka buss hem till Malmö)

4. Lisa låser upp sin cykel på Malmö central, slänger låset på styret och sätter fart men oj, låset har fastnat i ramen så styret går inte att rubba och aj, Lisa drattar i backen.

Snart så

Eftersom jag är som Fia så det tar 30 min innan jag fixar det här med lösenord och allt, så kände jag att det skulle firas med ett inlägg. Skriver som vanligt mitt i natten. Inte säker på varför men gissar att prestationsångesten krymper iom trötthet.
Mitt bästa liv börjar om ungefär en vecka. Då ska jag ha längsta ledigheten på väldigt många år. Kanske 2 i vart fall. Det är inte så mycket att skryta om kanske. 3 veckor är inte så mycket för många av er, men för mej, er hårt arbetande syster, är det långt. Planeringen för DEN LÅNGA LEDIGHETEN är inte riktigt klar än så hör av er om ni har några förslag.

Andra bullar - update

Bilden har ingenting med texten att göra, jag bara hittade den och tyckte den var snygg. Två snyggingar på Davidshalls torg precis när det började bli vår.

Det är mycket besked i dagarna, många beslut. Folk som flyttar hit och dit, avslöjar sockar, gör slut, lämnar in och drar ifrån. Tur tisdagsbasketen i alla fall står fast (även om min lårmuskel uppförde sig som en gubbe igår och strejkade efter cirka fem gasellsprång).

Det här med att avsluta kan ju vara något positivt och något man firar. Därför går vi på examensfest hos Josse och Måns på torsdag och firar mig och Mia på fredag. Jag ska ju fortsätta plugga, någon dag, men varför inte ta alla chanser till kalas?

Andreas måste ha tröttnat på att läsa redan och suckat för sig själv "kan hon aldrig hålla sig till saken??" och ja just det ja just det ja just det jag skulle skriva var ju det här: ALLA SOM VILL VARA MED PÅ PRESENT TILL JOSSE OCH MÅNS SKA SKICKA ETT SMS TILL MIG ELLER ANDREAS SÅ FORT SOM MÖJLIGT. Ok?

dumpad

Vill såklart inte förta glädjeyran inför det nya lilla livet men jag har också en sak att berätta. jag har blivit dumpad. out of the blue rätt ner. så nu vet ni. jag är ledsen o sånt, har en känsla av att det kommer hålla i sig ett litet tag. ja. sånt är livet.

Socken

(Puh. Äntligen lyckas jag logga in. Måste nog börja göra det här lite oftare så det inte tar en halvtimme varje gång.)

Länge sedan jag hörde av och såg många av er, fast jag tänker på er varje dag. Jag har väl lixom gått och tryckt på nyheten jag nu tänkte förmedla kan man säga. Ja... Det är nu så här kära ni att jag är gravid och omkring 13 augusti blir Daniel och jag föräldrar. Vi är mycket glada och förväntansfulla. Än så länge kallar vi magen för "Socken" för att det känns ju såklart mer nära på något sätt med ett namn. Det känns emellanåt helt galet att det faktiskt växer en person i mig och jag tänker såklart mycket på hur det ska gå, både när det gäller tiden som är kvar innan 13 augusti och mest på tiden som kommer förstås. Allt ansvar och den till stor del tokiga värld som vi valt att sätta barn till, men en värld som ändå är rätt fin oxå. Jag ser mycket fram emot att framåt sensommaren presentera er för varandra, Socken och ni alla fina kloka människor som jag lärt mig så mycket av.

Här är första bilden på Socken: